Ja som rubriken lyder kommer detta inlägg handla om gårdagens utgång.
Det var verkligen jätte roligt att träffas och prata, skratta och dricka ( i mitt fall) alkoholfria drinkar. Extra roligt också att träffa alla andra som vi bara råkade stöta på under kvällen. Vi möttes på peppes där vi blev kortvariga, sedan betade vi av Bishops, olearys och pipes och till sist hamnade vi på åter på olearys.
Denna goda dryck drack jag i badet innan. Måste erkänna att jag köpte den mest för färgens skull men den var också supergod!
Vips var kvällen till ända och jag kom på att jag behövde ta mig hem också. Jag bor ju praktiskt taget i stan så det var ju absolut inte långt hem, men jag var så rädd!
Jag är alltid rädd för att bli överfallen och våldtagen då jag går själv. Även då det inte är mitt i natten.
Tidigare har jag alltid tänkt att det bara hör till, att det är vardag för alla att gå runt och vara rädda, men för ett tag sedan då denna diskussion kom upp med en bekant började det gå upp för mig att så inte är fallet. Framförallt inte för det manliga könet.
Detta gör mig så förbannad och ledsen. Vad mycket spontanitet jag går miste om bara för att jag är rädd. Kan nog dra det så långt som att säga: bara för att jag är kvinna . Eftersom att anledningen till att jag är rädd är på grund av att majoriteten som råkar illa ut på det sättet är kvinnor, vågar jag påstå att mitt liv hämmas på grund av att jag är kvinna. Detta kunde egentligen behandlas under ett helt eget inlägg, men jag var bara tvungen att flika in det i sammanhanget.
Till sist fick jag iallafall sällskap hem av Uffe som var så snäll att han gick en omväg för att jag skulle slippa gå själv. Så tack för det! Men i samma andetag, sorgligt att det ska behöva vara så!
När jag kom hem hade klockan blivit närmare 03:00 och jag "tassade" ( så försiktigt det nu går med klackar ) in i sovrummet för att krypa ner i sängen då jag hörde ett litet ljud från spjälsängen bredvid. Där låg Michell och var på ett strålande humör. Han pratade, han skrattade och han sparkade med sina små ben samtidigt som han viftade med armarna likt ett zumba- pass. Jätte gulligt, verkligen, men kan vi ta det här samtalet imorgon undrade jag med påsar under ögonen av trötthet.
Det kunde vi inte.
Därefter byttes nämligen den lilla solstrålen ut mot en eldsprutande drake som skrek precis hela natten. ( han är dock förlåten eftersom han har hosta och är snuvig så helt okej anledning) Mamman är dock lite trött idag skulle man minst sagt kunna säga!
Michell som sitter i sitt dockskåp.
Ha en trevlig fortsättning på helgen!