Michell föddes fullgången fredag morgon den (25/ 9-15, det var hans första BF datum!) längre än så har jag aldrig gått med något av barnen. Han vägde, som ni nog har hört mig tjata om förr, väldigt lite med tanke på att sf måtten hos barnmorskan nästan låg på övre raden. Vi förväntade oss vårt största barn, men fick vårt minsta: 2,5 kg och 46 cm. Huvudomfånget tror jag var 31!! De andra två hade 33 ( Inte så mastigt det heller iof) Det var en så liten liten plutt. Idag är han ännu inte så stor som han "borde" vara. Vid 1 år 8 månaders ålder är han 77 cm och väger 10kg, men han står absolut inte stilla utan växer i sin takt och utvecklas så jag är inte orolig.
Kvällen innan han föddes var jag på babyproffsen, de hade en sådan medlems- kväll då de hade öppet till 22. Jag köpte lite av det sista till den kommande bebisen: en svart elodiedetailsfilt och en voksi åkpåse. Kände absolut inte en enda tillstymmelse till att något var på gång, men eftersom jag dagen efter hade så mycket på schemat ( spraytan, naglar, tvätta bilen in och utvändigt, köpa lite mer grejer nere på stan som skulle med till förlossningen mm) så bad jag i bilen till gudarna att han inte skulle komma innan den dagen var över iaf. John hade dessutom avslutningsfest för It's Only Rock 'N' Roll både fredag och lördag och var tvungen att jobba dygnet runt så det var världens sämsta tajming!
Efter babyproffsen åkte jag på coop och handlade lite men glömde det viktigaste: nämligen fikat till barnens utflykt dagen därpå och då hade allt hunnit stänga förutom macken så det blev dit färden bar. Jag kom hem efter 11- tiden och packade upp allt.
Så småningom på natten kom även John hem och då hade vi andra gått och lagt oss. Det var då det luriga började: nämligen toa- springet. Jag sprang upp och ner på toaletten, men hade inte upptäckt värkarna än. Vid 07:15 på morgonkvisten kände jag av värkarna på riktigt och började klocka, men de var fortfarande inte särskilt regelbundna. John åkte iväg med barnen till skolan, de började 08:15. Då började jag känna att jag ville knipa ihop , antagligen började det trycka på redan då. Ca 08:30 när John kom hem igen ringde jag förlossningen och en kvinna ville lyssna på mig då jag hade värkarna. Hon sa att det lät som att jag hade det jobbigt och sa att vi borde komma in. Sedan fick John hjälpa mig på med några jkla tights eftersom jag bara hade pyjamas t- shirt och vad gjorde jag just innan jag hoppade in i bilen?
Jo borstade håret såklart!
Väl inne i bilen klockan ca 08:45 fick jag stå bak och fram på passagerarstolen i framsätet för att det inte gick att sitta.
Då vi kom in på förlossningen möttes vi av en kvinna och jag fick stanna i inslussningen för att ta en lång värk, jag förklarade för henne att jag var besviken för att jag förmodligen inte var öppen så mycket men nu ville jag bara ha saft och smärtlindring och orkade inte mer om det skulle vara i flera timmar till. Hon ledde då in oss i ett undersökningsrum och bad oss sitta ner och vänta, sedan gick hon. Jag kunde ju inte sitta och fick verkligen lov att hålla emot och spänna mig med hela kroppen. Ytterligare en barnmorska kom in och ville göra en undersökning och när hon sa att hon inte kände någon kant, trodde jag på fullaste allvar att hon sa att jag inte var öppen något. Sedan hade hon bara tittat på John och sagt att vi behöver byta rum NU.
En kvart senare 09:15 var han född.
Hjärtljuden hade gått ner och han kom ut med fem varv navelsträng runt halsen. Barnmorskan hade sldrig sett en så lång navelsträng förut. Han hade också varit stressad och bajsat i fostervattnet plus att han hade låg födelsevikt, så vi fick inte åka hem denna gång heller. Vi hade inte bestämt att han skulle heta Michell innan, men sekunden jag såg honom visste jag att det var lilla Michell.
Jag fick med andra ord börja boka av både nageltid och franstid och någon biltvätt blev det ju inte tal om. Stackar Michell fick åka smutsig bil, vilket inte kommer hända denna gång😂 John var tvungen att åka och jobba direkt vi kom upp på BB. När han sedan den kvällen stod i baren så möttes han av ett bekant ansikte: det var barnmorskan som förlöste mig som bara egentligen var på besök i Umeå och brukade rycka in på förlossningen när hon hälsade på bekanta här!
