Elliot Lee Lagnemyr föddes i v 37+ 4 Den 4 december 2008. Han vägde 2,6 kg och var 47 cm lång. Jag hade varit ute på praktik nästan hela graviditeten med undantag för sommaren då jag jobbade inom hemtjänsten. Efter viktuppgången med Filippa blev jag manisk att inte hamna där igen och när jag slutade äta socker innan jag blev gravid för andra gången rasade jag i vikt trots att jag åt hur mycket mat som helst. Innan graviditeten var jag nere på 49 kg till mina 166 cm och vid förlossningsdatumet vägde jag 60 kg! En otroligt annorlunda graviditet om man jämför med den första.
Det syntes bara i vissa vinklar att jag var gravid och jag kände mig inte heller gravid förutom sparkarna då. Vi körde på som vanligt, mestadels var det jag och Filippa eftersom John var borta så mycket då. Filippa hade just fyllt 2 år då Elliot föddes och jag minns aldrig att jag tyckte det var jobbigt att ha en sådan liten och vara gravid samtidigt den gången, annat är det nu😂😅
Vi var 23 och 24 år då han föddes så jag hade minst sagt en annan fysik och ork. Jag gick ca 3 timmar/ dag också så att jag kunde äta utan att öka så mycket i vikt var nog inte så konstigt.
På natten till den 4:e sprang jag upp och ner på toa flera gånger, det är väl det ända jag kan komma på i efterhand som skvallrade om att något var på gång. Klockan 04:00 ca klev jag upp och började bli orolig att jag började få värkar. Jag hade nämligen redovisning efter tiden på praktiken samma dag vilken var obligatorisk så det fick absolut inte under några omständigheter hända än. Jag skulle iaf ta mig iväg till universitetet och göra bort det innan så kunde jag ju bara gå över till förlossningen efteråt😂 Jag hade hört om något som kallades förvärkar och de kunde gå över om man tog två alvedon så det gjorde jag och hoppade ner i ett bad, men det hjälpte inte. Tvärtom! När jag kom ner i badet fick jag så fruktansvärt ont så att jag nästan inte kunde ta mig upp vilket resulterade i panik eftersom de andra låg och sov och ingen kunde hjälpa mig!
Till slut kom jag upp och då kändes allt bara som en enda lång värk helt plötsligt, den hade som inget slut. Jag stapplade in i sovrummet och morrade med ihopknipen mun till John: "Du måste gå upp!!!" Han vaknade inte och jag vandrade vidare till vardagsrummet där jag vände och tog mig in i sovrummet igen. Den proceduren upprepades ett antal ggr tills både Filippa och John vaknade. Varpå Filippa började följa efter mig så jag fick gå och stänga in mig i den stora garderoben för att inte skrämma henne och sedan i panik försöka få på mig trosor och en dragkedströja.
John hade ringt förlossningen och nu skulle dom prompt prata med mig också! Jag klarade inte av att prata utan rabblade bara person nummret ungefär i en fart som kan liknas vid aktionsgubben i "storage dealers" vilket gjorde det omöjligt att uppfatta så de gav oss order att komma in. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror att det var så jag åkte till förlossningen: i en lång dragkedjetröja och fjällrävenjacka. Jag låg i baksätet i vår ljusblå volvo. John hade ringt hem till mamma och pappas HEMTELEFON och frågat om de var hemma😂 Det var de naturligtvis så vi lämnade av Filippa där på vägen. Kommer bara ihåg att mamma tittade in där jag låg och önskade lycka tilll.
När vi kom fram till förlossningen gick jag och satte mig på en stol i förlossningsrummet!!!?? Väluppfostrad som jag är😂 Jag minns att jag inte kunde sitta riktigt utan var tvungen att halvligga utsträckt som en pinne och knipa ihop. En sköterska kom in och sa: " Du kanske vill ligga ner i sängen och ta av dig lite kläder?" Jag hoppade upp i sängen och de konstaterade att jag var öppen 10 cm, jag som skulle ha bedövning och dylikt. Det var det inte frågan om. De tog hål på hinnorna och när vattnet gick infann sig ett enormt tryck, sedan hände allt i en väldig fart. 07:15 var han född.
Minnesvärda saker som jag bestämde mig för att göra på förlossningen den gången:
- Efter förlossningen tog det en jäkla tid innan ngn kom in och förberedde oss inför BB, så jag började städa. Tog undan lite blodiga papper och grejer samt snyggade till sängen.
-Eftersom jag älskar julen blev jag extra glad över att vi fått en adventsstake i fönstret i förlossningssalen ( vilken också var samma sal som under Filippas förlossning: nr 1)
- Jag lyckades radera förlossningsfilmen denna gång. Den ändå gången det funnits någon film.
- Sedan skickade jag John till universitetet för att möta upp min klasskompis Kristin så att hon kunde lämna in mitt redivisningsarbete till lärarna! Tur var väl det annars kanske jag inte varit utbildad förskollärare idag. 😂😂😂😂😂😂 Alltså vilken jkla arbetsmoral!!👏🏻
Vi fick inte åka hem denna gång heller pga födelsevikten så jag och Elliot låg kvar en natt medan John åkte hem till Filippa. Dagen därpå skedde deras första möte. Filippa lånade till och med ut Kaninen till sin lillebror. Vi tyckte att hon var så stor och förståndig men hon var ju inte mkt äldre än Michell är nu!:)