Äntligen är det klart! Äntligen har vi fått flytta hem, städa upp och sätta allt på plats. Nu är det bara småsaker kvar, men huvudsaken är att lägenheten är fullt beboelig och barnen får sova i sina egna sängar.
Vi har också fått en jättefin altan som vi faktiskt hunnit utnyttja i några dagar då det varit som soligast.
Det slår mig nu när jag går igenom rum för rum att vi egentligen gjort om överallt! Det har varit en pärs men nu vill vi bara blicka framåt annars kommer vi bli tokiga. Det är så mycket som gått fel som borde ha skötts bättre av typ exakt alla inblandade företag men det struntar jag i nu. Det viktiga är att vi får vara hemma i lugn och ro.
Det enda som gör att vi inte riktigt kan slappna av än är att det tjuter från rören i lägenheten längst upp i huset och eftersom vi bor längst ner så antar man ( föreningen) att det kommer från vår toa?!?! Så varje gång någon av oss duschar eller går på toa får vi vara beredda att hoppa ut därifrån för då kan det knacka på dörren och då ska det in och lyssnas. Och det i all oändlighet, men inget görs, det bara lyssnas. Och lyssnas. Och lyssnas.
Ingen utredning i lägenheterna ovanför ( som berättat att de hör jättestarka ljud som går över då de spolar) ljudet hos oss är svagt och går inte över då vi spolar. Dessutom tjuter det ibland i lägenheten där uppe utan att det låter ett pip nere hos oss. Om det nu är bestämt och slaget i sten att det kommer från våran lägenhet måste väl något göras?!? Varför det inte hänt ännu är ett mysterium, men det liknar ju allt annat vi varit med om detta år. Ingen tar ansvar eller bryr sig på riktigt, det bara pratas och tjafsas på. Det jag kommer att kräva nu är professionell och kompetent personal på området. Jag kommer lämna lägenheten till förfogande en dag och då får de riva alla rör och göra vad de vill ( givetvis på föreningens kostnad). De får byta ut varenda liten pinal for all I care, men nu är det slutsprunget som man behagar in och ut hos oss!
Nu till lite trevligare tongångar!
Förra veckan hade vi en liten tillbaka- till-lägenheten-fest med 11 st vänner. Många av våra nära och kära har ställt upp när de ansvariga företagen sjabblat. Utan dem hade detta inte varit klart på långa vägar, så till dem ville vi rikta ett stort tack! Festen var väl en liten slags hyllning till dem, men även fler event kommer det bli på vår altan innan hösten tar i på riktigt! John har hunnit med surströmmingspremiär med sina syskon och imorgon blir det taco- kväll med min sida av familjen.
Festkvällen var i alla fall jätte trevligt, och så kul att få städa ordentligt, ställa i ordning allt och att det sedan fick se ut på samma sätt resten av kvällen. ( vi hade barnfritt:)
Vi satt ute på altanen trots att det blev lite kallt, spelade och sjöng lite och bara njöt av höstmörkret och alla spottar John har Installerat. Efter det blev det utgång på båten båten och lite drinkar.
Dagen därpå var vardagen tillbaka som vanligt igen. Tänk att det behövs så lite tid från barnen för att man ska börja längta efter dem! Innan man ska göra något ensam eller på tu man hand längtar man och känner att det ska bli så skönt att bara få vara ifred ett tag, men efter några timmar är batteriet laddat igen och då vill man inget hellre än att gå tillbaka till vardagen.
Min telefon är full igen så jag har inte hunnit med några bilder men så fort jag får till my clouden som den ska så kommer bilder i massor:)