Stockholm

Hej!
 
Vi är framme i stockholm efter en lång bilresa igår. Det gick bara bra för Kennedys del. Han sov hela vägen med undantag för mat två ggr.
De andra skötte sig också ganska bra. Dock sov inte Michell en enda gång pga de större barnen. De tjaffsade och var glada och peppade om vart annat, men i det stora hela gick det bra. John körde som tur var hela vägen.
 
Han är ute och springer för närvarande medan de två små sover i vagnen och de stora är nere i lekmiljön.
 
 
Hotellet lämnar en del att önska kan man väl säga, vi som är vana vid clarion signs design och standard, men jag tänker inte lämna ut några uppgifter om det för jag är övertygad om att de kommer lösa detta genom kompensation av något slag när vi checkar ut. 
Det började med att det flöt runt bajskluttar i toaletten utan att någon gått in där ( ja ni förstår paniken hos mig och Filippa!😬) Sedan har det varit strul med hissar som inte fungerat så att det tagit en halvtimma att komma sig upp på vår våning (12 och 13) när vi slutligen tagit oss upp har våra kort slutat fungera ( och detta har skett VARJE gång vi lämnat rummet!) Så då har man måstat dra med sig alla barn och vagn ner igen för en lika lång hissfärd till receptionen😅😅😅
När vi kom fram igår var rummet superlitet och det blir lätt syrefattigt då vi ju faktiskt är 6 personer, så tänk er in i min ilska när vi upptäckte att den utlovade AC: n inte heller fungerade. Det fanns dock ett fönster utan spärr. Perfekt för 1,5 åriga klättraren och utforskaren Michell. Påminner om att vi är på 13:onde våningen så fönstret är och förblir superstängt.
Detta ledde till att John bad om ett till rum så att vi delade upp oss tre och tre. 
Toppen av missnöjdhet ( känsliga läsare kan abryta läsningen här) var när jag i panik satt på toaletten med en gallskrikande Kennedy utanför i babynestet och skulle torka mig. ( alltså utan toapapper, eftersom städet lämnat en halvtom rulle och INGEN extra) Det var inte heller någon hit för en nyförlöst person där det droppar blod, mjölk och annat toalettaktigt ur alla ändar och man ska springa runt och leta efter något som dessutom inte finns. Då grät jag. Och svor. Nu när jag tittar tillbaka på det inser jag vilken fruktansvärt rolig syn det skulle har varit för någon utomstående samt en väldigt bra beskrivande del av spädbarnsmammans vardag.
 
Ett plus dock för att det finns mycket att titta på utanför fönstret!
 
 
 
Idag ska vi på Junibacken och grönalund senare under kvällen. Sköna skor och Kaffe är ett måste!
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: