Idag är en sådan dag där jag känner att jag allvarligt inte äns borde visa mig ute i offentligheten eftersom risken är stor att jag skulle avskräcka andra från att få barn med tanke på mitt risiga skick. Jag är allvarligt rädd att människor skulle viska bakom min rygg:
- "varför ser hon så sliten ut? Det liksom hänger och slänger om hela hennes kropp. Jahaaaa har hon fått barn! Blir man sådär av det?! Nä då tror jag inte att jag ska ha några"!
Håret skulle passa bra som bo för diverse fåglar, sminket jag hetsade på gjorde ingenting bättre utan liksom framhäver alla defekter ytterligare och kroppsformen är precis den som jag lovade mig själv att aldrig få! Dessutom gjorde jag misstaget att väga mig hos barnmorskan och fick beskedet som jag bara kände på mig att jag skulle få: INGENTING hade hänt! Trots ändrad kost ( samt att jag ibland inte hinner äta) och träning 5 dagar/ veckan. Whats the point då liksom?! Dessutom är det otroligt svårt att hitta rätt nivå på träning och kost tycker jag, då jag ammar. Jag vill ju utmana mig inom träningen för att få resultat men det känns inte riktigt okej i kroppen. Hur ska jag veta om det är kroppens lathet som uttrycker sig eller en signal om att jag håller på att skada mig efter förlossningen? Samma sak med amningen: vad är riktig hunger och vad är sugenhet?
Som om detta inte skulle vara nog har jag huvudvärken från ett varmt mindre trevligt ställe. Jag har också fått skura lägenheten för hand ( som en riktig 50- tals hemmafru) eftersom våran älskade damsugare bestämde sig för att dra sig tillbaka ( läs brinna upp) Den tyckte dessutom att det var bra att göra detta exakt samma dag som brödrosten och toallett nr 1 gick sönder!
Nä nu får det vara färdig självömkat för idag! Finns faktiskt riktiga problem i världen och jag borde vara otroligt tacksam att jag har det så bra som jag egentligen har, men lite gnäll har väl ingen dött av och dessutom hjälper det otroligt mkt att skriva av sig så kan jag lämna det bakom mig.
bjuder av ovanstående skäl på en bild med femton filter och från en helt annan dag!
Tänk inte på vad andra skulle kunna tänka. Alla har fullt upp med sig själva i vilket fall som helst!
Sen måste ju nån vara först, så andra mammor vågar sig ut också ;) va ett föredöme! :) / Susanne